Noter

Ursprunglig

Opferlied, Opus 121b. Ludwig van Beethoven. Piano. Secular , Lied. Language. German. SSATB.

Översättning

Opferlied, Opus 121b. Ludwig van Beethoven. Plan. Sekulära, Lied. Språk. Tyska. SSATB.

Ursprunglig

Throughout his life, Beethoven was obsessed with Friedrich von Matthisson's. 1761-1831. "Opferlied". Song of Sacrifice. The poem first appeared in 1790, so Beethoven may have known the text while he lived in Bonn. Occasionally, he scribbled the last line, "Das Schöne zu dem Guten. "The beautiful to the good". , in his late manuscripts. Most indicative of Beethoven's admiration of the poem is the fact that he set the text of "Opferlied" four times. The first version, from 1794, exists only in manuscript. In 1801-2, Beethoven revised his seven-year-old setting. this version, known as WoO. 126, was published in 1808 by Simrock in Bonn as part of the III Deutsche Lieder, which included the first versions of "Neue Liebe, neues Leben," WoO. 127, and "Der freie Mann," WoO. 117. The third setting, for soprano, alto and tenor soloists with four-voice chorus, two clarinets, horn, viola and cello, dates from 1822 and was first performed on December 23 of that year in Bratislava. Pressburg. However, it did not appear in print until 1888 as part of the Complete Edition of Beethoven's Works, published in Leipzig by Breitkopf & Härtel. Beethoven revised this version to produce his fourth and final setting of "Opferlied". Op. 121b. , for soprano solo with four-voice chorus and orchestra. without flutes or oboes. , in 1823-4. This was published in 1825 by Schott in Mainz. Matthisson's text depicts a young man in a oak grove offering a sacrifice to Zeus. The man asks Zeus to be the protector of liberty, and to give him, both now and in his old age, beautiful things, because he is good. Like Beethoven's setting for solo voice and piano, the "Opferlied," Op. 121b, for soprano, chorus and orchestra is in E major and strophic form, although a few subtle changes in the second verse, particularly in the orchestration, make "modified strophic" a more appropriate description. Beethoven expands the dimensions of the song beyond that of his piano and voice setting by writing a much more active voice part and by having the chorus repeat the last half of each verse, the chorus sopranos taking the soloists' melody. Additionally, the chorus again repeats the final line of each verse, each time to completely new music, providing a strong sense of closure. What is most striking about Beethoven's "Opferlied" is its nearly total diatonic idiom. Set in E major throughout, the piece's only chromatic alteration occurs at the middle of the verse, as part of a cadence on the dominant. Because the chorus responses are literal repetitions of the second half of each verse, these also never stray from E major. John Palmer, Rovi.

Översättning

Under hela sitt liv, var Beethoven besatt Friedrich von Matthisson s. 1761-1831. "Opferlied". Song of Sacrifice. Dikten först dök upp i 1790, så Beethoven kan ha känt texten medan han bodde i Bonn. Ibland klottrade han den sista raden, "Skönheten om det goda. "Den vackra till det goda". , I hans sena handskrifter. Mest tecken på Beethovens beundran av dikten är det faktum att han satt texten "Opferlied" fyra gånger. Den första versionen, från 1794, finns endast i manuskript. Under 1801-2, reviderade Beethoven hans sju år gamla inställning. denna version, kallad WoO. 126, publicerades 1808 av Simrock i Bonn som en del av III Deutsche Lieder, vilket inkluderade de första versionerna av "Neue Liebe, neues Leben," WoO. 127, och "Der Freie Mann," WoO. 117. Den tredje inställning, för sopran, alt och tenor solister med fyra röst chorus, två klarinetter, horn, viola och cello, är från 1822 och uruppfördes den 23 december samma år i Bratislava. Pressburg. Dock tog det inte i tryck förrän 1888 som en del av den fullständiga utgåvan av Beethovens verk, som publicerades i Leipzig från Breitkopf. Beethoven reviderade denna version för att producera sin fjärde och sista inställningen "Opferlied". Op. 121b. , För sopran solo med fyra röst kör och orkester. utan flöjter eller oboer. , in 1823-4. Detta publicerades 1825 av Schott i Mainz. Matthisson text skildrar en ung man i en ekdunge erbjuder ett offer till Zeus. Mannen frågar Zeus att vara beskyddare av frihet och att ge honom, både nu och i hans ålderdom, vackra saker, eftersom han är bra. Liksom Beethovens inställning för soloröst och piano, "Opferlied," Op. 121b, för sopran, kör och orkester är i E-dur och Strofisk, även om några små förändringar i den andra versen, särskilt i orkestreringen, gör "modifierad följder som" en lämpligare beskrivning. Beethoven utökar dimensioner sången utöver det hans piano och röst inställning genom att skriva en mycket mer aktiv röstdelen och genom att ha kören repetera den sista halvan av varje vers, chorus sopraner tar solisterna "melodi. Dessutom refrängen igen upprepar den sista raden i varje vers, varje gång för att helt ny musik, vilket ger en stark känsla av nedläggning. Det som är mest slående om Beethovens "Opferlied" är dess nästan totala diatoniska idiom. Beläget i E-dur hela sker pjäsen enda kromatisk förändring i mitten av versen, som en del av en kadens på den dominerande. Eftersom chorus svaren är bokstav upprepningar av den andra halvan av varje vers, dessa också aldrig avvika från E-dur. John Palmer, Rovi.